Så blir du frisk

Alla behandlingar ser olika ut men en bulimiker måste i alla behandlingar sluta spy och sluta hetsäta för att kunna bli frisk.


Hur blir man frisk?

Det är tufft för en bulimiker att gå igenom en behandling, men vill man verkligen bli frisk så kan man.

Så blir du frisk från bulimi

Som bulimiker behöver man nästan alltid professionell hjälp för att ta sig ur sitt missbruk. Det är inte lätt att bryta bulimi själv.

De flesta som är drabbade upplever att de inte har någon kontroll över sitt ätande och att de inte kan styra över hetsätningsattackerna. Så länge de hetsäter vill de inte sluta spy. Därför måste man börja i den andra ändan att först sluta spy, för att sedan sluta hetsäta.

Sluta kompensera för hetsätningarna

Genom att tillåta sig själv att spy efter en hetsätning gör indirekt att man äter mer vid en hetsätning eftersom man vet att man ändå kommer att spy upp det. Om man inte tillåter sig att spy upp det man hetsätit kan man bromsa in en hetsätning och/eller inte äta lika mycket vid en hetsätning.

I början kommer detta moment var fylld av massor av ångest då bulimikern är väldigt rädd för att gå upp i vikt och inser att det är det ska kan hända om man hetsäter utan att kompensera.

Förändra sitt ätande

Man måste också börja äta mer än man tidigare gjort. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, mellanmål. Man måste också börja äta vanlig mat i stället för ”nyttig” mat. Alltså mat med protein, fett och kolhydrater. När man börjar äta mer mat och enligt tallriksmodellen kommer också hetsätningarna att minska. Hetsätningarna grundar sig i stor del på en omättlig hunger.

Även fast en del bulimiker kan tycka att de redan äter mycket så finns det förmodligen vissa livsmedel som en bulimiker undviker. Om man inte äter fett och/eller kolhydrater så spelar det ingen roll om man äter mycket av andra livsmedel. Kroppen behöver mat från hela kostcirkeln, och om den inte får det kommer den inte att bli tillfredsställd.

Sluta träna för en period

Vissa bulimiker tränar också väldigt mycket för att kompensera för vad de äter. Under en behandling kan det vara bra att minska på träningen, om den har används som en kompensering.

I vissa fall kan dock träning vara bra. Om man känner sig låg och deprimerad kan motion ge energi.

Sluta väga och mäta

Många bulimiker är extremt fästa vid sin våg. Därför kan det vara bra att ta bort den under hela behandlingen, i alla fall den våg man har hemma hos sig själv. Vågen ger missvisande siffror om man väger sig flera gånger om dagen, och ofta handlar tillfällig viktuppgång eller viktnedgång om hur mycket vätska man har i kroppen.

I stället kan man komma fram till med sin behandlare hur ofta man ska väga sig. Kanske en gång i veckan på sin behandlares kontor? På detta sätt kan man hålla koll på att vikten går i rätt riktning samtidigt som man försöker ta bort vågen som är ett sådant laddat föremål för en bulimiker.

Samma sak gäller med måttband. Vill man se hur kroppen kommer att förändras får man göra det på ett sätt som behandlaren och du kommer fram till inte är ett sjukligt beteende för just dig.

Ändra det smala idealet

Det finns många andra faktorer man kan försöka ändra på. Bland annat ska man försöka undvika att titta på tv-program och läsa tidningar etc som förespråkar det smala idealet.

De smala idealen är ofta en trigger och en startpunkt. Men så ser inte verkligheten ut, alla har små skavanker som de inte ens reflekteras så mycket över.

Bulimiker och andra ätstörda personer är hårda mot sig själva och tillåter inga skavanker, utan de ska vara hela perfekta. I deras värld är ofta väldigt smal lika med perfekt. Och att de inte kan bli lyckliga förrän de är perfekta/smala.

Överviktiga bulimiker går ofta ner i vikt

Bulimiker tror att de vet allt om kost och mat men har egentligen en väldigt skev uppfattning om mat och det gäller att först rätta till den. När man får kontroll på maten hamnar ofta bulimikern på sina normala vikt.

Om en bulimiker blir överviktig under sin bulimi blir hon nästan i alla lägen normalviktig under sin behandling. Samma sak gäller de som är underviktiga bulimiker, som nästan alla går upp till normalvikt.

De normalviktiga bulimikerna stannar ofta inom sin vikt men brukar få en annan kroppsfördelning av en behandling. Bulimiker samlar på sig väldigt mycket vatten i kroppen när de spyr och hetsäter. Därför brukar man kissa väldigt mycket i börjar av en behandling. Det kan också ske en annorlunda mer tillfredställande fettfördelning på kroppen.

Terapi är en viktig del av behandlingen

Under behandling får man också ofta psykologisk hjälp. Alltså att man samtalar med någon, enskilt och/eller i grupp. Ofta använder man sig av KBT, men det finns flera olika varianter.

I samtalen får man hjälp med att hantera sin ångest och depression, lära sig hur man kan tänka och se på saker på ett annat sätt. Man får även hjälp med att samla kraft till att verkligen fortsätta behandlingen. Ibland kan det även finnas bakomliggande problem till varför man från början drabbades av en ätstörning. Dessa är viktiga att ta tag i och hantera.

Man måste verkligen vilja bli frisk

Det är tufft för en bulimiker att göra denna behandling då den går emot allt hon tidigare trott på. Bulimiker är ofta säkra på att vanlig mat leder till övervikt, och det är överviktiga som de är rädda för att bli.

På ett behandlingshem äter man exempelvis Bregott på smörgåsen, dricker röd mjölk och äter kolhydrater och sås. Allt detta som man aldrig tidigare har tillåtit sig själv att göra. Därför består behandlingen av mycket ångest för en bulimiker. Därför är den psykologiska delen viktig för att få bulimiker att inse att de inte går upp i vikt, och ge dem kraft och ork till att våga fortsätta med behandlingen.

Aha-upplevelse efter behandlingen

Ofta får de flesta bulimiker en aha-upplevelse efter några månader när de inser att de inte har gått upp i vikt av vanlig mat. När de inser att de inte har gått upp i vikt av att sluta träna eller sluta spy (om de inte tidigare var underviktiga).

När man blir frisk kan man känna sig pånyttfödd och väldigt lycklig. Men det är viktigt att ta med sig de redskap man har fått under behandlingen in i framtiden. Så man vet hur man ska göra om återfall eller andra bakslag kommer i sin väg.